Men nu blev det bara värre med stora sår som varar och hon har kliat som besatt. På bara ett par dagar!

Ringde till farbror veterinären imorse men han var precis på väg bort för en vecka, och tipsade om Svartbäckens veterinärmottagning, så vi ringde dit och fick en tid redan idag. Efter många om och men (Magnus hade fullt upp och kunde inte åka, jag ringde till mamma och hon skulle kunna lösa det, och sen kunde Magnus ändå i sista sekunden, så mamma behövde inte åka), så kom vi i alla fall dit (jag slutade tidigare). Veterinären var hur bra som helst, precis lika förtoendeingivane och bra som Ohlsén!

Han sa att det är ganska vanligt att katter får sån där klåda, i och runt öronen, ner mot ögonen och ibland även runt halsen. Ingen vet riktigt vad det beror på, men så är det i alla fall.

Singha fick en kortsonspruta och så ska vi ge henne antibiotika-pasta två gånger om dagen, så ska det förhoppningsvis lösa sig.

Det värsta med det här är att det har en förmåga att komma tillbaka, men det är bara att hålla tummarna att just vår misse inte råkar ut för det. Och så är det ju underbart att det inte är nåt som smittas! Framför allt för Guinness skull, och faktiskt så var jag lite orolig för imorgon Lina, hade inte vågat åka till dig och dina vovvar om det hade varit oklart vad det var som orsakade det. 

Men nu var det inga farligheter, och det enda som återstår av detta är slagsmål två gånger om dagen när det är dags för medicin...

Så nu har Singha, jag och Guinness legat och sovit som små grisar på soffan i ett par timmar, och snart kommer Magnus hem med pizza.  Är inte livet underbart ibland?!  *Ler*